torsdag 17 maj 2018

Förlossningsberättelse James♡

Det hela började med att vi åkte in på måndagen då jag hade legat med smärtor hela natten. Värkar som va mer som hugg och det gjorde riktigt ont. Men det va inte dags än, det kom ut massa slem och jag trodde kroppen va på väg in i förlossningen. Men det dröjde en vecka till.
På lördagen åkte vi in igen då dom huggande värkarna va tillbaka. Men det va inte på gång än. Men nått hände för dagen efter, på söndagen kom det en massa blodigt slem och jag började få riktiga värkar. Vi va på kalas och jag hade svårt för att sitta ner. Det kändes som huvudet va långt ner. Värkarna fortsatte hela kvällen och hela natten och till slut kunde jag inte stå ut mer så vi åkte in på måndag morgon.
När jag kom in så konstaterade dom att jag va fortfarande 3 cm öppet, vilket jag hade varit i 3 veckor och jag kände att all den smärtan jag utstått inte gjort någon nytta alls. Och det tog bort många krafter. Vi fick gå en runda på stan för o se om det kickade igång då jag bara hade värk var 10 min ca. Me vi kunde bara va ute 30-60 min sen klarade jag inte mer. Kom tillbaka och vid varje värk skrek jag nästan och bad dom gråtandes att inte skicka hem mig. Eftersom jag inte va öppen så mycket, dock hade jag mogen tapp, så fick jag lustgas och morfin. Sedan skrev dom in mig och satte nål i armen eftersom jag sa att jag ville ha epidural så fort de bara går. Jag fick ligga med lustgas ett tag sen fick jag morfin i skinkan. Och jag kunde slumra mellan varje värk som fortfarande bara kom var 10 minut men jag hade öppnat mig till 4cm. Till slut bestämde vi oss för att sätta ryggmärgsbedövning och ta hål på hinnorna för att se om de gick igång mer. Sagt o gjort, epidural sattes och jag kunde äta lite. Sen tog dom hål på hinnorna men de va inte mycket som rann ut. Jag fick sitta på bollen ett tag och sedan körde vi kurvan igen. Fortfarande 7-10 min mellan värkarna. Så dom bestämde att jag skulle få värkstimulerande dropp. Och då visste jag att de skulle gå fort. Men absolut inte så fort som jag trodde. Droppet sattes runt 21 tror jag.
Vid 22.00 tyckte vi att vi skulle undersöka. 10 cm öppen!! Och nyss va de ju 4cm.... barnmorskan tyckte att jag skulle försöka kissa då en fylld blåsa kan vara i vägen, så jag reser mig upp och känner "nä detta går inte, jag vill krysta" så jag lägger mig på sängen igen och dom får tappa mig på urin, samtidigt kommer första krystvärken! Och andra, o fy för Sören va ont det gjorde! Benen skakade o jag skrek! Och så hör jag "Sluta krysta"!!! Och jag slutar krysta och andas så gott det går. Gud vad det sved o hade sig!!!! Bad om att de skulle va över och då säger barnmorskan, vid nästa värk är bebisen ute! Styrka fick jag då!! Och jag minns att jag tänkte, kom nu då jävla värk! Och den kom och jag krystade och skrek i all världens sky! Och ut kom vår lille plutt♡♡♡ och all smärta släppte! Sprack ingenting och bebis skrek direkt! Gud va skönt!
Och efter en kort stund fick vi äntligen se vem de va som hade gömt sig där inne i 9 månader. En liten pojke. Som skulle få heta James Tyler Romero.

Gud vilken upplevelse men aldrig igen haha

Så lång och utdragen förlossning fram till krystvärkarna, sen jäklar i hoppet tog de fart!!!

Nu är jag färdigavlad♡ nu har jag 3 egna underbara godingar ♡♡♡

James hade dålig syressättning efter ett tag och vi fick stanna på bb i 3 dagar med syrgas och regelbundna kontroller. Men nu ser allt bra ut och vi får till 99% åka hem idag:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar